Visar inlägg från mars 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Ord som inte finns

I dag spännande tråd



 i gruppen för författare på Facebook. 

Ord som egentligen inte finns men som poppar upp som från ingenstans har vi nog alla varit med om.  Exempel på FB-sidan är svittring och nässelvrede, bortanvinden, jmf nordanvinden, isdvala, mobikett - handbok för mobilzombies, faktaresistent: jmf en viss Mr Trump som allt för ofta kallar en sanning för en lögn, statuspeting...

I min nya roman In i mörkret, som kommer ut i april/maj finns ett antal ord som knappast finns i sinnevärlden, som t ex pussmun som ironisk beskrivning av avskydd person, slubben: städrocken,  lärarinneaktigt tydlig, mentalen: mentalsjukhuset, långlundig; tung och långsam, liljekullar som metafor för bröst, krämaryngel: en handlares avkomma, livselexir, klumpedunsa, halvvaka, spenderhumör, vittbent, möhysteri...    :

Taggat med: 

Gott från Afghanistan





Dags för matlaget igen i Tidaholm. Den här gången var det Sohaila som bjöd ett 15-tal kvinnor från olika länder till bords. Huvudrätten var kyckling med en rätt från den Afghanska staden Kabeli som tillbehör. Konstfärdigt upplagt för såväl inom afghansk som syrisk matlagning är det visuella väl så viktigt som smaken på rätterna. Smaken var särskilt spännande för de svenska gästerna med inslaget i ris av mandel , russin och citron. Russinen gav en aningen sötma som stod fint mot övriga ingredienser och kryddor som bl a kardemumma och kanel. Nästa gång är det Parvane,  som presenterar sina favoriträtter från sitt hemland Iran. Det ser vi alla fram emot.

Taggat med: 

Ur När döden kom

Möte med borgmästaren några dagar innan katastrofen. Som ett varsel nästan, känner han, vet han, anar han:

Jag känner på texten:

    En spindelväv faller på den blå panelen, ett grått tunnt så väl vävt, stoff att drömma genom som  maror om natten när alla sover.

Han som var borgmästare då i staden Jönköping sitter vid pulpeten. Det är så hett denna dag, så hett som i helvetet som just det helvete som skulle komma att bli så för allt för många. Han visste det ännu inte, inte då den 4 augusti 1834.

Han var snickarsonen som blivit borgmästare därför att han ägde en hjärna som såg genom allt. Han visste vad som skulle sägas innan orden uttalats, läste tankarna långt före alla andra. Han satt uppe om nätterna och läste med sitt dåliga öga, det som inte var alldeles blint. Med det ögat läste han för ständig förkovran därför att han inte fått allt till skänks som många andra, för att han ägde en hunger efter att bli synlig.

Nu sitter han om förmiddagen och ser ut över torget och från fönstret ser han teatern på andra sidan. Som ett varsel upptäcker han att de gulvita väggarna svettas ut ett säreget ljus av hetta. Det reflekteras som vore väggarna i brand. Just detta ser Johan Asker med sitt någorlunda friska öga och också runt omkring honom, här i hans ämbetsrum flimrar hettan så att han måst lätta på kragen, på fadermördaren. Denna krage har han knäppt upp men inte tagit av sig den svarta rocken för han är precis och vill inte ertappas om någon, t ex landshövding Lars Hierta skulle komma in på sitt oplanerade vis.  Han tar sig ofta ner till staden från sin egendom Ryhov, ställer hästen och vagnen och kusken utanför och kommer in till sin ämbetsbroder Johan Asker.

Taggat med: 

Att fånga karaktären i en lök.


Knepigt att fånga alla nyanser

Inte så lätt att fånga karaktären i en lök men värt ett försök.

Taggat med: 

En sommar för länge sedan!

En sommar för länge sedan betade Ejes kor på ängen utanför Acklinga.

Det var frestande att försöka sig på att berätta i bild från ett ögonblick.

Frestande att försöka fånga dunklet bland träden där borta i dungen.

Sedan gick Eje till sina fäder.

Några kor blev det inte mer.

Träden sågades ner och ingenting blev längre som förut.

Taggat med: 

Äldre inlägg