En sommar för länge sedan betade Ejes kor på ängen utanför Acklinga.

Det var frestande att försöka sig på att berätta i bild från ett ögonblick.

Frestande att försöka fånga dunklet bland träden där borta i dungen.

Sedan gick Eje till sina fäder.

Några kor blev det inte mer.

Träden sågades ner och ingenting blev längre som förut.