De marscherade taktfast, raka i ryggen och de  bar bruna skjortor. Eleverna på Valands Målarskola såg på liksom göteborgare på väg någonstans den där dagen för länge sedan. Vad var nu detta?

 Röster ekade på Avenyn på det språk som var det främsta och det första elever i högre skolor fick lära sig då,. Goethes och Schillers språk, Beethovens och Bachs språk. Kulturens centrum i Europa.  

Året är 1932 och det språk som ekade den gången har för alltid  fläckats och smutsats liksom landet där denna rörelse präglad av hybris, hat, grymhet och förintelse uppstod en gång. För den som minns genom hörsägen, berättelser, verklighet. Ett minne transkriberat.

De raska pojkarna på bilden hyllade liksom deras efterföljare också i dag hyllar den svenske  kung som ödelade landet genom  huvudlösa och verklighetsfrämmande ambitioner om herravälde.  

Ögonvittne: "efter Poltava fanns bara gamlingar och barn kvar i de svenska byarna".

Så var det då. Nu är det svartskjortor som marscherar på Avenyn.  De tar sig rätten att sprida sitt smutsiga budskap och planerar att göra det, om inte alla protester bär frukt, utanför den plats där vår tids diktare och författare skall stråla samman.

 Och poliserna,rättsväsendet  myndigheterna ser på i yttrandefrihetens namn.

Då för 90 år sedan såg poliserna, rättsväsendet, myndigheterna också på. Därför gick det som det gick. Hur skall det gå den här gången?