Facebook

Glada växter med bokashi?

De kommer att  frodas som aldrig förr i fönster och på balkong. Jord berikad av fermenterat matavfal kommer dom att tacka mig för!  Spännande att se om denna förhoppning kommer att slå in.     


Efter två omgångar nedgrävd massa i min trädgårdstäppa är jag böjd att hålla med leverantören av den anläggning som nu "pryder" min köksbänk (nedan)

Jag saxar ur bruksanvisningen från bokashi.se:

Gammal mat kan bli ny jord utan att det behöver vara tungt och jobbigt eller lukta illa... Med bokashi kan du göra jord av alla matrester du har hemma i köket; lägg dem bara i en bokashihink och strö på lite bokashiströ, en levande produkt med "goda" mikrober.....Ett par veckor efter att matresterna  lämnat köket och kommit ner i jorden kan du börja plantera...

Fördelar

Inga sunkiga soppåsar i soprummet

Slippa slänga överbliven mat

Alternativ till gödning i flaska

Pryder sin plats på diskbänken

I luktsäker behållare, ingen lukt i köket

Härlig jord efter några veckor

Bra för miljön

Nackdelar:


Ha koll på tiden i rumstemperatur

Noga täcka massan med jord för att undvika besök av pockande fåglar och grävande hundar/ katter
:


Att ställa sig i vägen

Nästa gång borde jag ställa mig i vägen för den väldiga bullrande maskin som förintar allt i sin väg. Att liksom studenten på Himmelska Fridens Torg en gång ställde sig framför stridsvagnen och krossades under diktaturens klack.

Just så måste de känna sig alla blommor, igelkottar, ekorrar, fågelungar som i vild panik flyr det  fält som enligt dom som bestämmer skall vara slätt som ett salsgolv.  

 Frön och plantor som skulle ha blivit hemvist, föda och skydd,  som skulle ha blommat och producerat nektar och mat för tusentals arter mals obarmhärtigt ner i jorden. Eftersom de är envisa till sin natur sticker de trotsigt  upp sina stjälkar i ett nytt försök.Som den ängsliga vitklövern här. Strax är maskinerna där igen med sitt buller och sina vassa knivar.

Människans rädsla för kaos? Naturen får inte sticka upp! Naturen får absolut inte ta över! Människan bestämmer! Så skall det vara!  

Jag planterade ett äppelträd.  Det blommade  förhoppningsfullt när våren kom. Blommorna väntade och väntade på bina och fjärilarna och humlorna. De kom inte och blommorna gav upp.

Utanför fönstret tävlar den lilla maskinen,  med den stora längre bort i parken mellan husen. Ve den katt eller hund som kommer för nära, en liten tass kommer så lätt i kläm. Ve de fåglar som byggt bo i grannskapet under en buske. Massaker i sikte. Roboten  förintar allt i sin väg.  Den låter inte tala med sig. Den bestämmer. 

c



I min barndoms dikesrenar trängdes blomstren, gräsen,örterna. De var en oas för tusentals insekter och flygfän av alla de slag som fann sin utkomst från blomma till blomma. 

Var finns dom nu käringtand, vallllmon, jungfru Marie hand, gökärt,blåklint och alla de hundratals andra? I våra välskötta trädgårdar, prydliga balkonger och tjusiga altaner trängs plantorna inköpta på plantskolorna. Gott så men var är de andra. De som skapar liv på jorden och i förlängningen skall skapa liv åt oss själva?


En sång till Baklava

För fjärde terminen samlas nyanlända och svenska kvinnor i multikulturella gruppen på ABF i Tidaholm. I veckan  fick vi svenskor oss en duvning i arabiska. En övning som manade till eftertanke  kring och insikt i den stora skillnaden mellan våra språk: lingvistiskt, uttalsmässigt, grammatiskt. Imponerande att så många med kanske inte så omfattande utbildning i hemlandet klarar att klättra upp för det höga berg som krävs för full integrering i det nya landet. Språket! Mohammed som jobbar som stödperson på SFI i Tidaholm mässar varje dag inför sina elever “Ni måste lära er svenska antingen ni vill eller inte!  Det är de allra flesta också mycket medvetna om. 

Amina bjöd på Baklava efter den goda måltiden med ris och kyckling.

 

De som ännu inte fått inte fått det hägrande uppehållstillståndet har sedan många år fått en första inblick i språket på  studieförbunden ABF och Vuxenskolan i Tidaholm och nu senast på Hellidens folkhögskola. Trots att deltagande for asylsökande inte är obligatoriskt har  deltagandet i alla dessa kurser varit mycket stort. Intresse och vilja saknas alltså inte. 

En av flera aktiviteter står kyrkorna for. I Equmeniakyrkan i Tidaholm samlas varje vecka sedan många år svenskar och nyanlända till språkcafe med gemenskap över gränser och kulturer, mycket prat och skratt och möjlighet till språkträning  genom samtal med svenskar, något som trots allt är få förunnat i vardagen.

Vid senaste träffen på ABF bjöd Amina från Syrien på bland annat Baklava, det söta bakverket som är så populärt i både öst och väst.Det gav inspiration till samtal och utbyte av recept av både svenskt och arabiskt. För min del ett minne som resulterade i dikten Baklava jag skrev för mycket länge sedan  när jag hade kontakt med de människor som då flydde från det sargade Jugoslavien. Så här skrev jag den gången:

 

Sirenas Baklava:

så rasande söt,

så sockrig,

så smältande  smaklig.

Så sjunger Sirena

en sång till det gamla

med mjölfläck på hakan

och kavel i hand.

Degen är skir

som barndomens slöja,

som hinnan kring fostret

så tunn skall den vara:

ett tag till med rullen,

en klapp där med handen.

Håll upp den! Håll fram den!

Säg duger den nu?

När farmor där hemma

stod bakom dörren:

så sträng mot Sirena,

så stram mot den unga.

Så längtar Sirena

och tårarna trillar

i degen ännu!

 


Vän i viken eller därför är jag socialdemokrat


Motionscykeln har blivit min nya vän i viken. Trevligt komplement till dagliga yogapass. Glömmer mjölksyran i benen vid just nu  lyssnande på på Anders L Johanssons biografi om Gunnar Strängs liv. Intressant, välskriven, bred skildring av socialdemokratins tidiga år.  
Första föreningen för trädgårdsarbetarna i Hässelby: från 27 till 155 medlemmar åren 1924-28, stundom hårdhänt medlemsvärvning och motsträvighet. Inte så konstigt vad gäller det senare: avgift 3 kronor på en lön om 50 kr per vecka inklusive mat och för det mesta eländigt logi.
Min tillhörighet till S är av ganska gammalt datum. Känner
väl historiens vingslag och konstaterar hur demokratin allt mer urholkas runt om i världen. Skrämmande! Hos oss behövs alla goda krafter.  Jag vet i varje fall vart min röst går både lokalt och på riksplanet. 
 .

Framtid?

 



Apropå förslag (?!) om kamerabevakning inom hemtjänsten:

 

Stina tar ett tag i handtaget som hänger från taket och masar sig upp ur sängen. Hon vinkar mot det gröna ögat. I början tyckte hon det var genant att någon där ute kollade när hon klädde av sig, bytte om gick på toa och i duschen. Inte ens Hugo hade sett henne naken fast de var gifta i 60 år. Nu har hon vant sig och tycker att ögat säger hej och god morgon men vänder sig ändå bort vid morgonbestyren.

Med ett stadigt grepp om rullatorns styre hasar hon ut i köket. Till skillnad från ögonen i dusch och sovrum är hon mer bekväm med dem här. Då och då försöker hon sig på ett litet samtal som "Hej på dig du? Hur har du det i dag?" Hon tycker sig få svar i glättig ton och med en blinkning i ögat som "Bara bra! Hur har du det själv då?" På frågan om hur hon mår det svarar hon förstås jakande. Ett negativt svar betyder att man är en person som inte nöjer sig. Att vara förnöjsam, inte besvära och tro på överheten fick hon lära sig i småskolan och det sitter i

Hon är så oändligt tacksam över all hjälp hon får och hur vist allt ordnats för henne. Ibland kan hon förstås sakna att inte ha någon annan att prata med än det där ögat och pelargonen i fönstret. Samtalet med den var från början ensidigt men har med tiden fått drag av kommunikation.

Stina gläder sig just nu åt att om fjorton dagar kommer någon som städar hennes lägenhet. Hon ser fram emot ett samtal. Tyvärr brukar alla ord som eventuellt kan slinka ut överröstas av brummandet från dammsugaren. Fylld av förväntan inför besöket har hon dukat fram två koppar på köksbordet och ett fat med nybakade bullar. Hon brukar gå upp extra tidigt den dagen för att hinna med. Det händer att den som kommer nappar åt sig en kanelbulle i förbifarten. Det är lika spännande varenda gång. Ibland är det någon som är hemma långt borta i ett annat land och eftersom hon inte kan hens språk och vice versa gör det inte så mycket att dammsugaren överröstar alla samtal.

Hon vet förstås att det är fåfäng möda att duka fram på bordet. Städningen får ta max 37 minuter och övertid är inte att tänka på. 

När hen försvunnit från Stinas välstädade lägenhet sätter hon sig ner vid bordet och tittat på koppen mitt emot. Hon vänder sig mot pelargonen i fönstret och säger att visst är det synd att inte du kan ta en kopp kaffe med mig. Blomman nickar med sina rosa klasar, det är en Mårbacka, och påminner om att hon ju får kaffe varenda gång i vattnet som Stina vattnar henne med.

-Javisst ja, säger Stina Det glömde jag.

Stina är en av många som inte har vett att trilla av pinn så att säga. Hennes son bor femtio mil från hennes hem och dottern tjugofem. De brukar dyka upp till hennes födelsedag och till jul. Då planerar hon veckor i förväg. Tyvärr händer det att de ger återbud i sista stund. Hon förstår ju så väl att de har mycket om sig. Ibland tycker hon sig märka en viss otålighet hos sina barn. Då blir hon ledsen över att hon har fortsatt leva år efter år och är till besvär.

Stina är krasslig och får behovsprövad hemhjälp. Den kostar och när alltsammans är betalat, d v s kameran, maten, den digitala signeringslistan för läkemedel och likaledes avläsning av blodsockervärde och blodtryck och larm om avvikelse i rörelsemönstret och lite annat finns det  nga pengar kvar av pensionen.

Stina vet att de där ungdomarna som kommer inte har särskilt mycket betalt. Hon har hört att deras löner skamligt understiger de löner som gäller för den som t ex jobbar på Volvo. Det gör hennes son och han tjänar bra. Hon tänker ibland på att det är orättvist. Varför skall ett yrke som berör så många gamla avlönas så dåligt?  Hon förstår inte riktigt det där men inser förstås att de som har makten vet bäst. PÅ TV har hon sett och hört hur man talar om vikten av digital teknik för att klara av den demografiska utvecklingen. Utan den nya tekniken blir det svårt att rekrytera unga till yrket. Hon förstår inte att lönerna tydligen ändå inte höjts trots all den där tekniken som hon själv får njuta frukterna av.

-Nog är det konstigt! säger Stina och möter det gröna ögat men vänder bort blicken och tittar på sin Mårbacka. Den har flera rosa knoppar och hon ger den skvätt vatten berikat med kaffe. Just så som den gillar.

 

 

 

 

 

Äldre inlägg