Visar inlägg i kategorin Nostalgi

Tillbaka till bloggens startsida

Vem var Harry Persson?

Varje morgon passerar jag Harry Perssons Bro över Tidan i Tidaholm. Längre upp forsar vattnet vid Turbinhuset, här flyter det ganska lugn och stilla.

Som icke infödd tidaholmare funderar jag på vem denne Harry Persson var.   I en titt i källor, i hörsägen, anekdoter får jag en del svar.Kanske borde bron ha legat längre upp, ovanför det brusande vattnet för sådan var han.  Inte den som lugnt och stilla fann sig i det han uppfattade som vrångt och fel för människorna. Dessutom tog han tag i orättvisorna.

Själv skriver han i den kommunistiska tidskriften Riktpunkt om sig själv: kortfattat, kärnfullt, utan all sentimentalitet:       

1
Har år 1936 sänt in en beskrivning. Född 18/9 1900. Började arbeta 1914 i en tandpetarfabrik (16 öre i tim). Nu grov- o skogsarbetare. Min och min hustrus släkt är alla proletärer. De är kommunister eller sympatisörer.

Har ej varit i utlandet. Inga språk.

2
Kapitalet 1 del. Kommunistiska Manifestet. Pariskommunen. Socialismens utveckling. Familjen m.m. Revolution och staten. Imperialismen som kapitalismens sista stadium. Ryska revolutionens historia, SUKPs historia, Leninismens grundfrågor. Kvinnans ställning m.m. (Kollontaj)

3
Inträde i ungdomsförbundet 1917, i partiet 1923. Orsakerna är angivna i svaret 1936. Har 1924 och 29 arbetat för Komintern. Har aldrig tillhört andra politiska organisationer.

4
Har varit ordförande i kom. sedan 1930. Tidigare sekreterare o vice ordförande. Var ordförande i klubben i 6 år. Har varit ordförande i Grovs avd 453 sedan 1938. Varit med i fullmäktige sedan 1926. Medlem i N.O.V 1924. Revisor i Folkets Park. Inga strejker.

5
En månad fängelse 1932 för föredrag. Avskedad 1926 och 1940 för politik. Nekad arbete många gånger för idéernas skull.

Hälsning Harry Persson, Tidaholm 

I en vacker och kärleksfull runa i DN  8 april 1992 skrev författaren Jan Mårtensson  sedan  Harry gått till sina fäder: (saxar)

"Harry Persson valdes in i fullmäktige 1927 och drog sig tillbaka först som 85-åring, sannolikt landets äldste politiker. Genom sin rakryggade hållning vann han många sympatier över partigränserna. Folk i Tidaholm röstade på Harry Persson - inte så mycket på kommunisterna.

En tidig minnesbild: Harry Persson tryckte handflatan mot miljonärsvillans dörrklocka och frågade om barnen kunde få lite frukt.

- Bara fallfrukt i så fall, var beskedet han fick.

VÅRA BLICKAR sökte sig mot de maskätna äpplena i det våta gräset. Men HP klev över rabatten och skakade om den ena apeln.

- Kom barn! Här finns det fallfrukt att äta, sa han.

Det är en bra sammanfattning av hans livsgärning. Han var en klasskämpe i den vardagsnära verkligheten. Om alla kommunister hade varit som Harry Persson skulle socialismen ha fått ett mänskligt ansikte. Han hade modet att vara kommunist även efter sammanbrottet i öst, men var framför allt människa."

För den glömske kan påminnas att Jan Mårtensson 1978 gav ut en som han kallar dokumentärbok över Harry Persson.  (Bilden)  Finns på biblioteket.

En anekdot jag hörde häromdagen:

Harry Persson stod på Gamla Torget och delade ut karameller. Den fina damen tog emot men slängde gåvan. Varför? undrade någon. Hon svarade inte men gesten var tydlig: det var "fel" parti

Min fundering; vilken fegis! Istället för att öga mot öga argumentera. Just det hade Harry Persson gjort i samma situation.

2011 tog Tidaholms kommun beslutet att kalla bron över Tidan för Harry Perssons Bro.

Kanske fanns ett motstånd inom den politiska opinionen vad vet jag. Men nog är han värd det den stridbare politikern, som enligt uppgift var den som ordnade lekplatser för alla barn i Tidaholm. Rätta mig om jag har fel!

En sommar för länge sedan!

En sommar för länge sedan betade Ejes kor på ängen utanför Acklinga.

Det var frestande att försöka sig på att berätta i bild från ett ögonblick.

Frestande att försöka fånga dunklet bland träden där borta i dungen.

Sedan gick Eje till sina fäder.

Några kor blev det inte mer.

Träden sågades ner och ingenting blev längre som förut.

Taggat med: 

Ett annat land

Min kära lillasyster fyllde 77 häromdagen!

Härligt att ha en syster! 

Här är hon/vi på väg till Kastrup för vidare resa till Turkiet.

Det var på den tiden när man med glädje åkte till detta land. Liksom tusentals från hela Europa hakade vi på dessa välplanerade och innehållsrika kulturresor.

Det var före Mr E:s erbarmliga tid.

 Kan fundera över hur det ser ut nu med sannolikt ganska tomma hotellkomplex, som då växte upp som svampar och gav ungdomar jobb en masse!

Alla  man träffade  såg bara ljus och utveckling och  välstånd.

Jag började studera turkiska vid den tiden bara för att det var ett så spännande språk, såolikt det latinska, germanska och anglosaxiska. I dag har jag lagt de studierna på hyllan. 

Känns liksom inte riktigt bra längre för troligen kommer jag aldrig mer att resa till Turkiet. Det är tråkigt men vi har förstås minnena kvar min lillasyster och jag!

Taggat med: 

Kärlekens träd



Alldeles vid Tidan i Tidaholm växer Kärleksträdet.

Det var Nils Wiberg i Tidaholm som under promenaden en morgon såg hur två stammar växt samman på en av almarna.

Tänkt och gjort:

Han gick hem och sågade ut två hjärtan i masonit och målade dem i rödaste rött.

Sedan han kånkat dit en stege klättrade han upp (säkert höll hustru Lena i stegen den där gången) och fäste ett hjärta på vardera stammen.

Det är många år sedan nu men fortfarande finns hjärtana kvar. På kvällarna lyser de än rödare sedan Tidaholms Energi satt upp strålkastare som belyser både hjärtan och träd. Det gjordes inför Konstnatten förra året då Energiverket fyllde hundra och också passade på att belysa detaljer i vattnet nedanför Turbinhuset.

Se där ett initiativ som  berikar ett av den lilla stadens mest attraktiva områden!

Taggat med: 

På spark i Vinterland

Den gled så lätt på skaren och i nerförsluten gick det undan i skogen i barndomslandet.

Vart tog den vägen - sparken?

Vart tog den vägen - vintern?

I stugan på 80-talet fanns en spark i skjulet. Det snöade den vintern. Vallarna på vägens sidor blev nästan två meter höga. Sparken kom till heders och efter några försök var medarna som nya, skarpa som knivar.

Under 90-talet fanns fortfarande vintern kvar. Bilen fastnade i drivorna och sparken blev räddningen ner till byn.

Sedan hände någonting. Vintern försvann. Sparken stod där och deppade och förpassade åter till skjulet.

Egentligen heter den ju sparkstötting den där anordningen för transport. Dess föregångare kallas drög och var helt enkelt en kälke med upprättstående stöd. Kanske eller kanske inte uppfanns sparken i Norrland i slutet av 1800-talet men det finns också  uppgifter om att den användes redan på 1700-talet.

I Norrland kallades sparkstötting för rännull och medarna var järnskodda men ibland av rent trä, som kokats i tjöra för att bli mer hållbara men sprack lätt. Senare kom sparkar med medar av rent stål och konstfullt utformade trädetaljer.

Under krigsårens kalla vintrar var sparken vanlig och ett enda företag tillverkade 135.000 sparkar varje år under den tiden.

Kanske är sparken i skjulet från den tiden och det berättas i varje fall att en gamling i början av 50-talet tog sparken ner till jobbet på fabriken i byn i stället för tåget på den smalspåriga järnvägen nästgårds. Också den är borta nu och sparken väntar på bättre tider när vintern kommer tillbaka. Om den nu gör det.

Taggat med: