Bokmakaren

Reflektioner: Varför skriva..

1. Sätta guld eller åtminstone silverkant på en vardag som tenderar  vara allt för, just det, vardaglig

2. Hitta det rätta uttrycket för hur  en solstrimma i gryningen kryper uppför en vägg

3. Söka efter den ultimata meningen som flyter

4. Skildra omvärlden i ögonblicket. Kräver lyhördhet.

5.Den fiktiva världen är mer intressant än den verkliga.

6. Den stora lyckan i att hitta ett uttryck som åtminstone till en del  återspeglar en tanke.

7. Gå in i en verklighet som avviker från den faktiska

6.. Lära sig leka med orden

9. Tillfredsställelsen i att få respons såväl negativ som positiv

10. Att skriva för att man faktiskt inte kan låta bli.

Under mitt dagliga pensum av tyska språket i den utmärkta gratissajten Duolingo (kan rekommenderas) stöter jag på ordet irgend: någon som förled till många begrepp, fler än vad gäller vårt någon.

I vårt språk vimlar det av ord med tyskt ursprung men just ordet irgend hittar jag inte. Därmed kan antas att ordet någon vilar på ursvensk grund och så är det tydligen också.

I Svensk Etymologisk Ordbok konstateras att ordet är belagt i fornsvenskan, naghan (1477) och förekommer med olika stavning och troligen också olika ljud under århundradena framåt som  nagen, nagoa, nogron, nokion.

I nutida svenska säger vi ju någonsin, någonstans, någongång t ex men tyskans irgend har många fler efterled liksom engelskans some: somewhere-irgendwo, somebody-irgendwer, something-irgendwas,sometime-irgendwann, anyone-irgendwas och många flera.

Under vår träff kring mat från olika länder i vår lilla stad i veckan haglade språken över borden: ryska, afghanska, arabiska, persiska,engelska, svenska ... En härlig mångfald!

Skulle gärna få veta vad ordet  någon har för betydelse som begrepp i dessa utomeuropeiska språk. Har det samma betydeklse som hos oss? Det är inte alls säkert.